Vad är ett "riktigt" fritidsintresse?

Jag läste en väldigt intressant krönika av Orvar Säfström på Sydsvenskan.se idag, med titeln “Min son – level 80 Orc Hunter“.

Säfström tar upp problemet, om man vill kalla det så, att vi som vuxna gärna hyllar barns prestationer inom områden vi själva uppskattar och är intresserade av, men glömmer prestationer inom andra områden. Hans exempel är hur han hyllar sin egen son när han når maxlevel i World of Warcraft, medan många andra fäder firar sina söners fotbollsframgångar. Och han säger också, att skulle hans son vinna något annat, slå en hole-in-one tex, så skulle han själv inte alls vara lika engagerad.

Jag tycker krönikan ligger helt rätt i tiden, med alla de larmrapporter som kommer om spelmissbruk och datormissbruk och problemet med ett alltför stillasittande liv hos ungdomar. Det vi hyllar är det som ses som fint, eller är ett intresse för den stora massan. Ju fler föräldrar som är spelintresserade, och jag är övertygad om att andelen ökar, desto fler kommer också hylla sina barns spelframgångar, om man förenklar det lite. Allt främmande kan bli missbruk och skadligt, tills man är van vid det.

Och som Säfström säger, i de fall vårt intresse brister får vi hoppas att det finns andra vuxna som kan visa våra barn att deras prestationer är något värda. För det finns inget absolut egenvärde i att spela just fotboll. Eller hockey, eller vad det nu än må vara. Barn (och vuxna) behöver fritidsintressen som engagerar dem och ingen annan.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s