Spontanitet

Jag har egentligen ett stort behov av planering i mitt liv. Jag har som en bild av mig själv att jag är spontan och tycker om det, men det stämmer bara till viss del. Att träffa personer som står mig nära funkar nästan alltid, och kanske särskilt då jag är lite stressad och vill koppla av.

Men annars har jag svårt för det, och särskilt när saker spontant ställs in. Jag blir ledsen och besviken utan att riktigt kunna förklara varför eller rikta det mot någon. Även om jag övertalat mig själv att det är bäst så känns det så tråkigt. Man ska ju vara positiv och spontan, och inte så osäker, rigid och planerad in i minsta detalj. Det är som ett ideal som jag känner press att leva upp till. Varför är det så? Varför känner jag en press att vara en frisläppt och enkel person?

Uppenbarligen mår jag ju inte bra av det, men det finns så många människor som i sin tur inte klarar av att planera av olika anledningar, de måste ju också få finnas tänker jag. Men ibland känns det som det bara är jag som kompromissar från mitt håll. Egentligen finns det ju även ett ideal som säger att man ska veta vad man vill och hur man tar sig dit, allt krockar. Åh vad jag önskar att samhället vore fritt från såna här stereotyper, även om det är utopiskt och naivt av mig. Jag vill kunna vara jag.

Men jag älskar människor alldeles för mycket. I det ingår kompromisser och besvikelser :)

Advertisements

One thought on “Spontanitet

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s