Borde vi blyga verkligen skämmas?

Läste ett jättebra inlägg på I Are Lisa om blyghet, skam och de samhällsproblem och personliga problem som skammen kan orsaka. Helt utöver de problem man faktiskt får av blygheten i sig. Otroligt intressant och jag håller med i många delar, läs själv!

Jag har alltid sett mig själv som väldigt blyg, men det har varierat från att vara ok till att vara ett personlighetsdrag jag hatar. Numera finns det bara några få rester kvar, att växa upp och få mer erfarenheter hjälper massor. Det slog mig som en chock när jag insåg för något eller några år sedan att jag nog inte längre kan definiera mig som blyg. I alla fall inte som standard. Det kändes på nåt sätt som att jag övergivit mig själv och blivit någon jag inte är, just då. Nu har jag mer förlikat mig med att man faktiskt förändras och växer när man blir äldre och att det kan vara en bra sak :)

Men, man ska inte behöva skämmas om man är blyg! Precis som man kan vara tjock eller smal, smart eller händig ska man få vara blyg eller framåt. Som kvinna så är det ju en evig balansgång att ta lagom mycket plats (det kanske är detsamma för män men det har jag ju ingen egen erfarenhet av). Du ska ta plats för att vara feminist, men du ska samtidigt vara social och trevlig och artig för att inte klassas som idiot eller rabiat. Och vad som är att ta för mycket plats, ja det är ju olika i varje situation… Damned if you do, damned if you don’t säger jag. Tröttsamt.

Låt oss återta begreppet blyg och göra det till ett personlighetsdrag bland andra :)

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s