Lärartycket nr 67 – att vara ny och alldeles överväldigad

Läraryrket, detta fantastiska och omdebatterade yrke. Jag är en ganska nybakad lärare, 2 år har jag hunnit jobba snart. Efter en femårig utbildning är 2 år ingenting, jag försöker fortfarande förstå verkligheten som är dagens skola. Men än är jag naiv nog att tro att det går.

För mig var läraryrkets stora lockelse klicket, aha-upplevelsen. Att få uppleva den hos en annan människa, och i elevens fall kanske till och med vara med och skapa den, är en kick. Det är det som drev mig till yrket, och fortfarande driver mig. Men det som slår mig varje dag, varje gång jag går till jobbet, är hur mycket det finns att lära. Hur mycket jag har kvar att lära mig, hur mycket jag faktiskt måste lära mig. Lärarutbildningen är ingen yrkesutbildning, det är en körkortsutbildning. “Här har du ditt examensbevis, nu litar vi på att du inte kör ihjäl någon på vägen när du lär dig hur läraryrket fungerar”. Så känns det i alla fall när man kommer ut, skolans verklighet går inte att beskriva och förklara på futtiga fem år.

Det är både en stor motivation och en stor frustration att läraryrket är så stort och komplext. Jag vill så mycket, men jag vet inte alls var jag ska börja. Jag står som åsnan mellan två hötappar, mellan å ena sidan traditionell och beprövad erfarenhet från kollegor (och egen skolgång), och å andra sidan viljan att göra nytt, annorlunda, bättre. Jag har en oändlig värld av kunskap och vetenskap framför mig, hur väljer man? Var börjar man?

Än har jag inte hittat den där öppningen, den där kicken som får mig att faktiskt förverkliga allt det jag tror på. Men under tiden vill jag tro att jag faktiskt är en rätt bra lärare ändå. Och framförallt är jag det jag alltid siktat på att bli för mina elever, en trygg vuxen som lyssnar och bryr sig, respekterar och diskuterar. Alla lärare kan inte passa alla elever, och därför är det så viktigt för mig att vara en trygg vuxen. Ju fler trygga vuxna i varje elevs vardag desto bättre, resonerar jag.

Jag hoppas och tror starkt på att jag kommer hitta den där öppningen snart. Vilket år som helst. Eller så kommer jag om tio år se tillbaka och inse att öppningen, den fanns egentligen inte. Det var bara en kontinuerlig utveckling från dåtid till framtid.

Ylva Staberg, gymnasielärare i matematik och engelska

Detta är en del i Lärartycket, ett upprop för fler röster om läraryrket och skolan, inifrån. Igår skrev Louise Guldbrandsson om frustrationen som drivkraft.

Advertisements

One thought on “Lärartycket nr 67 – att vara ny och alldeles överväldigad

  1. Pingback: Ett lärartyck om utveckling | Mattefröken

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s